19 september

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny

Publicerad 24 april 2019 10:46 - Uppdaterad 24 april 2019 10:49

Åsa Erlandsson, Veckans brott och Dokument inifrån

Åsa Erlandsson, Veckans brott och Dokument inifrån

Jag har landat på en ny planet – rapport från en tidningsmänniska

Erica Lascelles, gruppchef för sociala medier på SVT Nyheter lämnade över stafettpinnen till Åsa Erlandsson. Åsa har jobbat som reporter på Veckans brott under den senaste säsongen och är nu på Dokument inifrån. Hon har en bakgrund på bland annat Aftonbladet och som redaktör på tidningen Svensk Polis, och fick 2017 Stora journalistpriset i klassen Årets berättare för boken ”Det som aldrig fick ske: Skolattentatet i Trollhättan”.

Frågan är: Hur är det att byta medie – att ha jobbat på papperstidning halva livet och komma till tv?

Alla som säger att det inte spelar någon roll vilken plattform man jobbar på, bara man är en bra journalist, ljuger. Det är en milsvid skillnad.

För ett år sedan ringde telefonen. Det var SVT och jag förutsatte att det var ett skämt. Jag förklarade att jag jobbat halva livet, 22 år, på papperstidning och så klart var smickrad att få frågan - men att allt måste vara ett missförstånd.

Efter ett par månader på SVT behövde jag prata med någon som förstod. Johar Bendjelloul, som efter 22 år på public service gick till DN, skrattade mjukt i telefon: ”Ja du Åsa. Utmaningar är bäst på planeringsstadiet, och efteråt. Inte medan man håller på. Allt jag tidigare gjorde med svävande lätthet blev en sammanbiten möda.”

Jag förstod inte ens vad alla tevemänniskor pratade om:

Stor bild. Flera gånger tittade fotografen undrande på mig när han begärde en stor bild, och jag stod kvar på stället. Grubblandes över vad vi skulle med en uppförstorad stillbild att göra.

Hylla. Nog för att jag greppade att det inte var inredning vi pratade om, men inte vad det var för hyllor som dök upp i våra planeringsmöten.

Palin:are. Kul att gammal humor som Monty Python vårdas på SVT fortfarande! Och att vi tydligen ska ha komiska inslag i våra program. Eller, vänta nu, menar de att vi ska göra ett inslag om Sarah Palin?

Synk, påa, ava, props och det där PK som alla ringer i panik på kvällen om sändningen skiter sig, var också som att lära sig ett helt nytt språk.

Inte nog med det, man skulle lära sig hitta också. Gång på gång irrade jag bort mig i husets långa kulvertar och hamnade oftast inne på sporten. Det var ett oväntat, men trevligt sätt att lära känna nya människor. Men alla tröstande ord var inte till mycket hjälp: ”Jag förstår dig Åsa. Själv har jag jobbat här i tio år och hittar fortfarande inte”. Hopplöst, med andra ord.

Yrkesmässigt var det också många som tröstade: ”Teve är en annan plattform, ja. Men journalistiskt är det samma sak.” Hell no! Med pennan kan man förvandla vilken tråkmåns som helst till magi. I teve måste hen själv leverera.

Som tidningsreporter har jag intervjuat människor utomhus i hällregn, invid en motorväg, framför sirener, bräkande getter, kontaktsökande kufar och barn som vinkar och tjoar. Nu har jag för första gången i livet letat efter ventilationstrumman, för att det ska bli knäpptyst i ett rum.

Jag fick också lära mig, den hårda vägen, att man inte är ensam på toa om man glömmer ta av sig mikrofonen. Jag förstod också att man måste tänka på sitt utseende i teve – efter att ha burit exakt samma knallröda t-shirt i sändning efter sändning och till slut fick en vänlig tillsägelse. När jag skulle sitta in i Morgonstudion fick – den underbara programledaren – kväva ett skratt när jag klampade in med mina gigantiska power boots. ”Sköna skor”, viskade hon sekunden innan vi började prata terrorism.

I tidningsvärlden är få intervjupersoner ett tecken på att reportern är lat. I teve, ett tecken på att reportern är splittrad.

Men allt är inte en sammanbiten möda. Den största skillnaden är också den bästa: att teve är teamwork. Teve gör man tillsammans, det är ett lagarbete på ett helt annat sätt och det hänger inte bara på en själv om slutresultatet blir bra, dåligt, eller helt fantastiskt. När jag moloken kom hem från min första inspelning med ”mest skit”, insåg jag att redaktörer, fotografer och klippare inte bara är yrkesmänniskor. De är trollkarlar också.

Jag och Johar enades om att det är fantastiskt att få öppna nya delar av huvudet. Och att det är så nyttigt att vara ny på jobbet.

Jag skickar frågan vidare till Lasse Lampers, legendarisk researcher på Veckans brott ända sedan starten för 9 år sedan och undrar: Hur har det varit att göra research till Veckans brott under alla dessa år?

Åsa Erlandsson, Veckans brott och Dokument inifrån

Stor bild: En bild tagen på långt håll med perspektiv.
Hylla: Ett återkommande inslag, en serie i serien.
Palin:are: Att i teve läsa nyhetstelegram till rörliga bilder utan ljud. Uppkallat efter SVT-reportern Gunnar Palin.

6 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör