18 december

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Katarina Dahlgren Svanevik
Stafetten
Katarina Dahlgren Svanevik, Chef Kulturnyheterna

Publicerad 15 juni 2017 07:00 - Uppdaterad 15 juni 2017 09:42

Fler perspektiv vässar våra publiceringar

Andreas Bedinger skickade vidare Stafetten till Katarina Dahlgren Svanevik, chef för Kulturnyheterna, med frågan: "Hur och på vilket sätt jobbar Kulturnyheterna med att öka inkludering och representation så väl bakom som framför kameran?"

Katarina svarar:

Kulturjournalistik handlar någonstans i sin kärna om att utforska vad det innebär att vara människa.

För att kunna omfatta det komplexa i ett sådant uppdrag och göra det publikt intressant i en deadlinedriven nyhetsfabrik som Kulturnyheterna, är redaktionens förmåga att snabbt inta olika mänskliga perspektiv, avgörande. Journalistik och kulturkunskaper är det självklara fundamentet.

Men det räcker inte med att ha med sig ett eget perspektiv.

Inkluderingskompetens

Att förstå HUR ens eget - och andras - olika perspektiv, bakgrund och erfarenheter bidrar till att vässa våra publiceringar, göra dom mer intressanta och angelägna för fler – det är vad vi behöver.

Och för att tillsammans stötta en sådan journalistisk utveckling i samarbetet på redaktionen värderar vi också en annan viktig konstart: inkluderingskompetens.

Det finns massor av böcker om hur effektiva team fungerar (Susan Wheelan, Patric Lencioni m fl) och det är bra att på riktigt förstå grunderna för vad som behövs för att teamarbete ska kunna fungera på en arbetsplats, nämligen:

  • Alla ansvarar för att skapa tillit
  • Ett gemensamt ägande av uppdraget
  • Teamet klarar av att ifrågasätta med omsorg
  • Man stöttar allas möjlighet till engagemang
  • Man klarar av att hålla varandra ansvariga

Så här jobbar vi

Här är några exempel på hur vi på Kulturnyheterna jobbar med inkluderingskompetensen:

  • Vi pratar regelbundet om vårt grunduppdrag, från grunden, så att nya och gamla har en möjlighet att förstå.
     
  • Tillämpar prefix-regeln: ingen får name-droppa utan att samtidigt introducera vem eller vad man pratar om. Ingen ska känna sig dum för att den inte känner till.

  • Uppdaterar och pratar om våra befattningsbeskrivningar och förtydligar mandaten för olika roller. Det ska inte ”sitta i väggarna” – det ska vara uttalat, nedskrivet och möjligt att ompröva. 

  • Vi utforskar HUR vi kan utveckla vårt uppdrag genom att tillsammans ta fram användbara ledord (till exempel ”vyvidgande”, ”gnistigt” och ”drivande”). Sedan väljer varje medarbetare ett av ledorden för att utveckla sitt eget arbete. I små ledordsgrupper samlas sedan medarbetare för att pröva – och få feedback på – hur de har använt ledorden i sitt arbete. Det ger möjlighet för att se och stötta varandras utmaningar – att inkludera och bli inkluderad i samarbetet.

  • Vi försöker kategorisera och räkna på vad vi producerar med målet att upptäcka om vi missar att spegla Sverige. Är det någonstans vi är för lite? Några genrer eller branscher vi bevakar obefogat lite? Några perspektiv som vi saknar? Någon stor obalans på totalen? 

  • När vi räknar vad som syns och hörs i tv-rutan och webbpubliceringarna tar vi fram egenhändigt ihopsnickrade kategorier för att komma till rätta med de stora slagsidorna vi vet att vi har. Exempelvis har vi tidigare haft ett på tok för stort överrepresentation av vita medelålders män bosatta i Stockholm i våra rapporteringar - och för att se om vi kan göra annorlunda och samtidigt höja kvaliteten på totalen så har vår redaktör Per (som i sin person uppfyller samtliga kriterier i överslaget) initierat att vi ska räkna ”Per-kategorin” respektive ”icke-Per-kategorin”. 

  • Räkningen skapar diskussioner och en vilja att variera. Våra räkningar visar att vi de senaste fem åren blivit lite bättre på totalen på att spegla Sverige. Och framför allt, idéerna som föds när vi strävar bort från schablonupprepningar och mot att hitta nya berättelser ger en mer dynamisk mix - och en större utdelning för publiken och läsarna.


Stafetten lämnar jag över till Johanna Gårdare, programchef SVT Barn, med frågan: "Bredvid målningen av TV-tittande barn (i Kontorshuset i Stockholm) har någon satt upp en ny version – med barn med glada ansikten med texten ”efter wi-fi”. Speglar bilderna någonting av den erfarenhet och utveckling ni har av barnpublikens upplevelser? Hur då?"

 

Två tavlor med barn som tittar på tv, en allvarlig variant, och en gladare.

Originalet av tavlan med barn som tittar på tv.

En ny gladare variant med tillägget: "Sedan fick de wi-fi"

En ny gladare variant med tillägget: "Sedan fick de wi-fi"

Vi tillämpar prefix-regeln: ingen får name-droppa utan att samtidigt introducera vem eller vad man pratar om. Ingen ska känna sig dum för att den inte känner till.

17 gillar detta