23 oktober

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Michael Sterner

Publicerad 11 oktober 2017 13:27 - Uppdaterad 12 oktober 2017 13:58

In memoriam: Michael Sterner

Bortgång kan komma överraskande eller smygande. Olika ser frånfällets vägar ut.

Plötsligt finns inte längre Michael Sterner bland oss. Hans bortgång kom plötsligt, mitt i livet, under en resa till Turkiet.

Nyss talade vi vänner med honom i telefon. Vissa av oss var ute och åt med honom för en kort tid sedan. Hörde hans bubblande skratt och fick lyssna till hans planer.

Michael hade bara för några månader sedan slutat på SVT, där han arbetat i nästan 30 år.

En del av oss låter vår yrkesroll fylla livet med mening. Michael  tillhörde inte en av dem. Han var en kunnig tekniker som hade lätt för att ta till sig av ny teknik. Michael arbetade många år i  Programkontrollen. Var på arbetet när många av oss övriga låg och sov. Han åtog sig de tuffaste hundpassen så vi andra slapp allt för ryckiga sovtider.

Ensam drog han i många år igång morgonsändningarna, pålitlig och utan att göra väsen av sig. Ett urverk som bara gick och gick och som vi övriga vande oss vid. Ett lok som drog utan att synas.

Men den levnadsglade Michael levde för fritiden. Många av oss väljer att leva livet så. Karriär passar inte alla. Mening i livet kan byggas på många olika vis. Och satsning på fritiden lämnar plats åt de mer karriärhungriga inom företaget.

Få var de som Michael släppte in på livet. Hans trösklar av integritet var höga. Bakom dem fanns en livsälskande människa som tog för sig av livets goda. Vi fick genom honom se och uppleva en levnadskonstnär, men i det mindre formatet.

Vi som blev insläppta uppskattade Michael som vän och förtrogen. Vi fick se och uppleva hans kvaliteter och oförblommerade  personlighet, som han oftast inte visade upp för andra.

Många var de som enbart kände honom ytligt. Vi öppnar ju vår livsbok i olika grad. En del mycket, andra lite mindre. Endast ett fåtal fick läsa de många sidorna i Michaels bok. Och de som fick valde han ut med omsorg. In i det mest privata var det endast få som släpptes.

Men de som blev insläppta belönades rikligt. Vänskapen blev ömsesidig och stark och alltid bekräftad. Michael hade svårt för ytligheter och stod själv stadig och trygg i den egna tillvaron, trots de motgångar han mötte i livets tärningskast.

För de som helst lever för fritiden kan arbetslivet kännas långt. Så blev det för Michael de sista åren. Det tog emot och han gled ned i en mörk svacka. Han fick då möjlighet att sluta redan när han fyllt sextio.

När han helt fick ägna sig åt fritiden levde han upp. De som mötte honom då slogs av hans stora livsglädje. Han upplevdes som  sprudlande och pånyttfödd. Det var mitt i ett glädjerus hans liv  plötsligt släcktes. På bara några få sekunder. Han fick endast några månader i full frihet. Men å andra sidan fick han då blomma ut.

Vi nära arbetskamrater både gläds och sörjer över hans sista tid. Men den blev alldeles för kort. Likväl blev han för en tid fri som fågeln. Och han flög ivrigt och högt som lärkan och drillade på liknande vis.

Saknaden är stor. Mycket stor. Men minnena av honom känns ännu så nära att man har svårt att ta till sig av sorgen. Man vill hålla fast vid hans sista tid av livsglädje. Inte låta den försvinna.

Men som alltid vid mänsklig förlust har vi enbart minnena att luta oss emot. Där får han leva ännu en tid, tills den dag vi själva når den stranden. Vi surfar alla fram i nuets ögonblick, på en tidsvåg. En våg som en gång bryter mot en strand och ebbar ut.

Tack från alla oss som fick förmånen att lära känna dig Michael Sterner. Och naturligtvis från övriga som kände dig mera flyktigt.

Begravningen äger rum den 1/11 kl 13.45 i Hoppets kapell, Skogskyrkogården, Stockholm. (Annons i DN söndag 15/10)

Joakim Schlegel

39 gillar detta